Igår önskade jag att Warren Buckland skulle växla spår i sin föreläsningssvit och mycket riktigt gjorde han det. Repetition kräver förnyelse till sist. Och jag antar att hans pedagogiska tajming var perfekt i att fördjupa inblicken i festivalernas betydelse för filmen. Och festivaler är betydelse fulla. Oxford är en festival. Men engelsmännen lider av vintern; som någon formulerade det "We are a gardening people and everything is a month late". Jag njuter av värmen och blommorna. Referenspunkterna är helt enkelt olika. För mig ligger festivalen där. I morgon blir det lång dag i parken.
Festivalen markeras också av det faktum att jag kan återvända hem redan den 6:e maj. jag har visserligen haft 40 timmars studievecka på mina heltidsstudier för första gången - bortsett från de tillfällen då min överambition fått mig att skena - men jag tänkte inte då som en studievägledareformulerade det: "We seem to have compressed everything since we introduced a new system. Now everyone wonders off and has nothing to do during an extended summer."
Men det känns bra. Speciellt som korridoren plötsligt fått ytterligare två boenden som valt vår korridor eftersom det var så stökigt i deras tidigare. En av dem hade fem tyska kamrater skrålande hos sig när jag försökte läsa och den andre röker på rummet. Så ironiskt nog, när jag väl vant mig vid kanadensarna, så blir jag troligen tvungen att flytta. Tobaksrök i korridor och på mitt rum funkar inte. Märkligt nog är det tillåtet. Vi får se hur kafkaeskt det blir denna vända. Slutsatsen kanske blir den gamla goda: Vänta inte, följ dina instinkter om du anar oråd. Men imorgon blir det parken och accomodation office.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar