28 Maj Tosca

En tur till London - har jag sagt det förr att jag tycker om den staden - är befriande. Det är en stad som blir allt mer prestationsfri för mig. Strosa, sitta på en parkbänk, titta på en målning - jag fastnade för Crivelli igår - och så se en föreställning. De har verkligen lyckats när de la National Gallery, ENO och Somerset House i stort sett samma kvarter i utkanten av Parkerna.

Amanda Echalaz var fenomenal. Det var en ny röst och Julian Gavin hade en tenor jag inte hört på länge. Men Scarpia - varför slarvas han så ofta bort så. Det är som om regissörerna inte vet hur de ska handskas med en svekfull djävul som skulle satt svart färg på vilken såpa som helst, precis som Jago. Men de sätter honom i skymundan, som om de är rädda för honom, vilket är helt i onödan eftersom de vet att Tosca kommer ta hand om honom till sist.

Löpningen gick trögt. Jag längtar verkligen allt mer efter en riktigt skön säng. Jag tror att det blir något jag ska investera i när jag väl får ett sovrum. En sak i sänder och hittills har jag bara varit nära i lägenhetsfrågan.

Förråd eller inte det är frågan, som ställer sig framför mig varje dag.