5 Juni - 5

Emedan jag ännu en gång lyssnar på tjattrande nordamerikanskor, måste jag reflektera över tilltal och ord en sista gång. Det finns några uttryck jag blivit övergödd på: "Oh, my god", det går att säga tusen gånger i varje mening, lika väl som like eller "its like...". I kombination blir det "Oh, my god it's like". "Hey guys" eller bara "guys" (hurra för det genusfria visserligen) lägger på ytterligare en dimension: "Hey guys, like, oh my god, its like". 7 ord så långt utan något innehåll annat än attityd av rätt att ta rum, gemenskap och underkastelse gentemot högre makt. Och denna bön upprepas mångfalt med en enorm entusiasm som en inkantation varje kväll.

Annars var jag och såg Ashmolean idag. Jag beklagar att jag inte gått in tidigare. MEn det finns dagar kvar. Det fick mig att reflektera över rikedom och kultur. För samlingen bräcker vilket svenskt historiskt museum som helst och består till största del av en persons samlande efter att han konstaterat att han hade för mycket tid, pengar och rum, samt imperialistens makt och etik. Men samlandet var för att öka kunskapen. Han la sin rikedom på att skapa kunskap för världen. Att bevara kultur. Det blir motsägelsefullt och jag undrar då om kulturen kräver ojämlikhet i makt och välstånd för att gå framåt och för att kulturer ska bevaras. Jag har svårt att se annat, tyvärr.

Och att vara i England är onekligen att vara i världen. Utifrån en kulturell erfarenhet möter jag hela tiden andra. Det berikar och ger mening i större sammanhang. Och det kommer jag sakna, där hemma i Falun. Samtidigt får jag närheten till vänner, alla deras underbara barn och min egen familj. Det är svårt att bräcka: Hej, Kalle och Erik. Och Isak, och Ludwig och Arvid och Sebastian och Rebecca och Samuel och Max och Daniel.

I bästa fall får jag allt att gå ihop när jag kommer hem. Jag hoppas på ett tråkigt och förutsägbart liv ett tag framöver. Där livet och inte händelserna som förändrar det tillåts utgöra det spännande.