9 Juni - 1

Så mycket kvarstår på listorna. Och naturligtvis kan saknad, längtan, glädjeämnen, kärlek och förändringar aldrig bli punkter. De är expanderande fenomen som griper in i alla andra fenomen. Liv helt enkelt. För livet låter sig inte reduceras till en punktlista. Försök göra en lista av vad det består av och din slutsats kommer vara att det projektet är din lista. Du har att göra hela livet. Rikedomen är fantastisk. Vilket för mig in på en rekommendation. SvD har en intressant serie om lycka, väl värd att läsa. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hon-testade-allt-for-att-bli-lycklig_4837117.svd
Lycka är ett jobb och undersökningar visar att pengar och hälsa inte är allt. Lycka är en upplevelse, en inre attityd. 10% av lyckan påverkas i det västerländska normalfallet av livssituationen enligt vissa forskare, 50% styrs av klassikerna – socialt och biologiskt arv – medan vi påverkar 40% genom vårt varande. Då kan man börja med att fråga sig:
1. Om du granskar din livssituation: Vilka förutsättningar för lycka ger den?
2. Vad har ditt sociala arv givit dig för förutsättningar för lycka?
3. Vad har ditt biologiska arv givit dig för förutsättningar för lycka?
Resten handlar om vad du gör av dagen. Jag har tidigare varit inne på hur man vänder en dag. Och det viktigaste är nog att inte ta lyckan för given. Man måste leva den. Idag har jag blåsor i munnen och svårt att svälja. Jag kan vara sur, arg, besviken, lidande – det finns material att bygga det på. Men jag kan också säga: Nej, jag ska vara lycklig idag. Hantera problemen och se mitt varande, inte hindren, som livet. En häcklöpare njuter av flödet i steget, en fotbollsspelare av tillslaget eller rörelsen i dribblingen. Om de låter hindren eller backen som griper in dominera upplevelsen så förlorar de glädjen. Det kräver mental ansträngning, det medges, och vissa dagar fungerar det inte, men ändå: det går! Skribenten raderar sina meningar, men fortsätter, byggaren kastar den felsågade brädan, men fortsätter.
Jag kommer sakna utbudet här i Oxford och London, men får inte missa upplevelserna där hemma. Jag kommer sakna hushållerskan och sophanteraren, men får glädjen att ta allt ansvar hemma. Jag kommer sakna bokshopparna där bra beg-böcker kostar ett pund och Amazons fria frakter, men jag har mycket att läsa och se hemma. Jag kommer att sakna klädaffärerna, deras kvalitet och service: ”Mind you sir, if I may say so, I think we could try a 34.” Men jag har en helt ok garderob. Jag kommer sakna människors känsla för stil och hållning, men jag får arbeta på min egen. Jag kommer sakna vänstertrafiken. Jag kommer sakna biblioteket och den mänskliga arkitekturen, och den gamla. Jag har vant mig vid att leva bland byggnader från 12-1500.
Jag längtar till gräset, till de ögon och röster jag inte sett och hört på länge, jag längtar efter att sitta i en soffa och se en film, efter vardagen, efter att jobba hårt med kroppen, efter kajak.
Det är så mycket jag vill ändra hos mig själv av sömn, träning, kramande, samtalsformer, nyfikenheter, öppenhet, ärlighet med mig själv, känslighet och känslosamhet, städning, tacksamhet, skratt och sång och upplevande.
Det här är det sista Oxfordinlägget. Imorgon bitti lämnar jag staden. Jag säger farväl. Och tack, tack, tack. Med perspektiv så har Oxford klarat sig bra i 1000 år utan mig, och för mig existerar en hel värld att återvända till.